Latest Entries »

Varför gillar vi science fiction?

Ikväll kommer vi ha ett lite annorlunda avsnitt av Science fictionradion. Vi lugnar ner oss, backar bandet och berättar våra personliga berättelser om hur vi började med science fiction. Leo pratar nostalgiskt om sommarlovs-scifi Vintergatan 5A, Karolina om hur Dr Who blev en bro in i det engelska samhället och Emma om hur man övervinner fobier med hjälp av utomjordingar och mördarrobotar.

Dessutom pratar vi om de filmer vi sett på första delen av Fantastisk Filmfestival.

Missa inte! Vi sänder som vanligt klockan 22.00 på radioaf.se eller lokalt över Lund på 99.1 MHz.

PS: Vi är jätteintresserade av just din berättelse om varför du gillar science fiction, så skriv till oss!

Fantastisk Filmfestival: Love

Det pågår fantastisk filmfestival i Lund, men det har de flesta lokalbor nog redan märkt. Idag var det dags för filmen med den rätt random titeln Love.

Filmen tog fyra år att göra, och att göra den med femhundratusen amerikanska dollar är den sannerligen en imponerande bedrift. Rymdstationen har regissören William Eubank byggt själv i sina föräldrars trädgård. På hans blogg finns en del foton från hur den ser ut på utsidan. Projektet började som ett samarbetsprojekt med bandet Angels & Airwaves, men eftersom Eubank tyckte det skulle vara för tråkigt med tio musikvideor efter varandre gjorde de en film istället. Det var ett väldigt bra val.

Love jämförs i FFF:s program med 2001. Särskilt början (utan uppenbar koppling till någonting alls) och slutet (som är förvirrande och därför läskigt) är uppenbart influerat av rymdodyssén. Samma berättarteknik används: någonting hittas i början och resten av filmen undrar man vad sjutton det var, men utan att få något entydligt svar.

Scenografin är oerhört vacker, fotot är briljant, musiken är fantastisk och huvudrollsinnehavaren Gunner Wright är enormt övertygande som isolerad astronaut.

Som den tråkiga realist jag är undrar jag dock varför i helvete man bygger en så rymlig internationell rymdstation fast med bara en (manlig amerikansk) person ombord. Hur skapade de gravitationen ombord? Vad hände med mänskligheten, och varför är dess öde bara en parantes i historien? Och har vi inte sett nog med filmer där kvinnor bara existerar som föremål för mäns drömmar?

Jag inser dock att sådan kritik får stå för mig och min egen tråkiga hjärna. För den som vill se och höra något vackert och poetiskt är det här utan tvekan Filmen.

Konspirationsteori!

Månlandningskonspirationen står det utförligt om på Wikipedia

Här kan du hitta en 39minuter lång youtube-film om nazist-ufon, och lära dig om hur nazi-Tyskland fick kontakt med ariska utomjordingar med tillgång till enorma krafter!

Man kan läsa jättemycket om 9/11-konspirationer hos Popular Mechanics och på Wikipedia

I radioversionen av programmet spelade vi The (International) Noise Conspiracy – Capitalism stole my virginity, Run DMC – It’s like that och Paramore – Conspiracy

Som bonus kommer här en film med några extra konspirationsteorier:

Ikväll är det science fiction på radion igen, och denna gång kommer det handla om konspirationsteorier. Har människan verkligen landat på månen? Var det inte egentligen en missil, fast med listigt utvecklade hologram, som kraschade i WTC för tio år sedan? Och varför håller vi på med konspirationer över huvud taget? Lyssna klockan 22.00 på radioaf.se eller Lunds närradiofrekvens 99.1 MHz

Ja, det här inlägget är på engelska, vilket är på grund av att skribenten skrev C-uppsats i engelska och nu har svårt att uttrycka sig i skrift på något annat språk.

One interesting thing about conspiracy theories is that they touch on actual fears. For instance: As we want to trust people but because of epistemological boundaries cannot know if they are trustworthy (as you can never know for sure what’s going on inside another person’s head), a common fear is that the people we should trust – the people in charge of our welfare; the most typical example being the government – might actually be lying to us. Similarly, technology scares us at times – both the promise of being made obsolete as a species, and the threat of mass-annihilation should the tech fall into the wrong hands – so naturally, technology, too, becomes an object of conspiracy theories.

What seems to me to be the central point enabling all these theories is that truth, regardless of its ontological properties, comes as a very individual experience. This is not a discussion of whether there Is a Truth or not, it’s merely an observation that the Experience of truth tends to be very much subjected to the individual’s fears, hopes, desires and past experiences. If someone wants to believe something, then that someone can, more often than not, believe it. There isn’t any external fact control that keeps our minds in check; we can pretty much believe what we want, and in this vast world which has just got even vaster due to the internet, you can also count on there being someone outthere ready to second your opinion. You might find that you’re not alone. And what’s more: some day, you might find that you’re actually right. The concept of such a discovery has tickled the public imagination for ages; being able to escape the world where certainty can never be had and where the battle for truth doesn’t seem to ever end, the possibility of being admitted into the Truth of things, Your version of reality the one being validated, is positively exhilarating – The Doctor exists; there are aliens on earth and the Men in Black are our protection against them; humanity is really enslaved by giant robots and you’re the only one who can save it; you’re neither hopeless nor talentless but a Wizard, etc etc.

But what if the truth turns out to be less than palatable? (Ok, humanity being enslaved by giant machines isn’t, to be honest, all that, but at least you get to save the world using superstrength/superpowers/superweapons). What if the longed-for aliens turn out to be (from our view of things)
super-evil and are most interested in blowing up American administrative buildings in a highly impressive fashion, or zapping white doves out of existence just for the hell of it? And what if it turns out that you have no jazz music or computer viruses on your side to defeat them?

How often do you find a bunch of people preaching a conspiracy theory that makes the preachers themselves appear absolutely helpless against any threat? Actually, I don’t think the actualities of concrete reality is what conspiracy theories are all about. I think the running point here is
truth. Knowledge is power, and as a species largely preoccupied with the concept of truth, it would be hard to imagine any more powerful form of knowledge than that of How Things Really Are. There is a great deal of comfort and security to be had in that, not to mention the sense of community which arises among a group of people with shared values. People always want to be right; to have the last laugh, to be the ones to say I told you so, even if the Truth presents a rather nasty version of the world, where we actually don’t stand much of a chance. I don’t know what the reactions of those people who have predicted the nature of our final demise as a species would be like, should that actual turn of events starts to occur. When this-or-that nation starts picking off the inhabitants of the Earth, assisted by Google and Apple, using alien technology from so-and-so many UFO crashes, will those who loudly claimed all along that this would happen actually be thrilled about having been right? Or will their triumph of having correctly predicted the future falter next to them being faced with the realisation that Oh Shit, I’m Going to Die? Aren’t conspiracy theories really more about the here and now, about asserting yourself in a world where everyone is struggling to be heard, and where it sometimes feels as if those in power have turned a deaf ear to the voices of the masses?

Karolina

I vår stressade värld söker vi hela tiden efter effektivisering. En sak som dock inte kommit än på stor skala är intravenös näring, alltså dropp istället för mat. Väldigt många av oss har stillasittande jobb, och vad vore väl mer effektivt än att ha en nål i armen istället för lunchpaus?

Fördelarna är uppenbara. Förutom att du sparar tid så kan du vara säker på att det är näringsriktigt. Dessutom håller du blodsockernivåerna på en perfekt nivå hela tiden. Borta är tiden då du på grund av dålig inspiration äter pasta rosso (alltså spaghetti med ketchup) morgon, middag, kväll. Inga mer tråkiga lunchmackor eller dyra och onyttiga Dagens.

Jag ser framför mig hur man kan få olika sorters dropp beroende på preferens: Socialstyrelsens rekommenderade blandning, dropp med extra C-vitamin, LCHF-dropp, Atkins-dropp, Stenålders-dropp och dropp med extra koffein och taurin. Oslagbart!

Jag menar inte att vi ska byta ut all dagens mat mot dropp, men du måste väl ändå hålla med om att det är liiite förra millenniet att behöva äta var fjärde timma hela livet ut. En kost enbart bestående av dropp vore lite väl fiberfattig, men så länge man äter sin havregrynsgröt och vitkålssallad ska det väl inte vara så farligt. Komapatienter kan ju överleva aslänge på enbart dropp, så då kan väl vi käka det till lunch? Allt för tillväxten!

Dagens förbättring: Griptår

Jag tänkte börja en ny följetong här på scifibloggen, om förbättringar. Många saker, i samhället eller i kroppen, är ju inte ultimat designat. Det tycker till exempel Neil Tyson, cool amerikansk astronom, också, och har bland annat föreslagit att människor borde, precis som delfinerna, ha olika hål för att andas med och att äta med.

Nu till mitt eget förslag. Skulle det inte vara mycket bättre om människor hade griptår på fötterna, precis som vi har fingrar på händerna? Om shimpanser kan skala banan med fötterna, varför kan inte vi det? (Och nu vet jag visserligen inte om shimpanser kan det, men ändå).
– Men jag behöver inte skala bananer med fötterna, säger du.
– Joho! säger jag. Det vore ju världens partytrick. Men, för att du ska förstå vilken överlägsen förbättring det vore, ger jag dig här ett exempel.

Du är ute i trädgården en sensommarkväll och spelar kubb. Tanken är alltså att du ska kasta pinnar och slå ner fyrkantiga block, men nackdelen är att gravitationen ohjälpligt kommer göra att pinnarna hamnar på marken. Du måste hela tiden böja dig ner med din rygg, som du har massor med problem med eftersom du sitter framför datorn hela dagarna. Ajajaj, tänker du. Usch, en pinne till som ligger på marken. Men tänk om du hade haft griptår! Då hade du kunnat ta upp pinnarna med foten och därmed sparat din rygg!

– Det skulle bli jättesvårt med skor, säger du.
– Visst, säger jag, men har du inte sett de nya fina barfotaskorna som blivit så himla trendiga bland alla friskusar i parker och friluftsområden? Det är väl inte svårare att designa fingerskor än fingervantar! Och hela sommaren kan man faktiskt gå barfota.

Väldigt Stora Teleskop

Igår ramlade jag över en artikel angående en stjärna som innehåller väldigt lite metaller. Artikeln i sig var väl intressant, men det som verkligen fångade mitt intresse var teleskopet med vilket man hade tittat på stjärnan. Teleskopet i fråga är ett väldigt stort teleskop vid namn Very Large Telescope (VLT). Direkt tänkte jag att det inte är något särskilt smart namn, eftersom att det kommer bli svårt att döpa nästkommande, större teleskop. Vad kommer de heta då? Huge Telescope (HT), Even Bigger Telescope (EBT), Slightly Smaller Telescope (SST) eller varför inte Insanely Large Telescope (ILT)?

Svaret på frågan lät inte vänta på sig. I detta nu håller man på och bygger ett nytt, stort teleskop i Atacamaöknen i Chile. Namnet på detta, världens största teleskop, blir E-ELT: European Extremely Large Telescope. Ett jävla stort teleskop alltså.

Ny sändningstid!

Science fiction-radion kommer tillbaka med dunder och brak nästa vecka! Efter ett avskyvärt långt sommaruppehåll kommer första avsnittet för terminen att sändas på onsdag den 7 september klockan 22-23.

Första avsnittet kommer att handla om utomjordiska besökare. Är de här, vad gör de här och byggde de verkligen pyramiderna? Varför har så många science fictions gamla gudar som tema? Dessutom har vi gjort en intervju med Riksorganisationen UFO-Sveriges ordförande Clas Svahn. Han går för övrigt att läsa både på hans egen blogg och Dagens Nyheter-bloggen Märkvärdigheter,

Anders Behring Breiviks självbild

Under de senaste dagarna har jag följt nyhetsrapporteringen från Norge slaviskt. Av någon konstig anledning berör det på ett helt annat sätt när sådan ondska slår på unga civila, människor som i princip lika gärna kunde varit en själv. Jag hade inte tillgång till internet förrän vid lunchtid på lördagen, alltså tjugo timmar efter attentaten, men då tog journalisten i mig över helt. Efter ungefär fem minuters sökande hittade jag Anders Behring Breiviks raderade Facebook, fast inte i raderad form utan i sparad.Precis som alla andra som sett den Facebooksidan slås jag av att det är en ren poser-sida. Han har raderat sin riktiga och fem dagar före attentatet fyllt en ny med exakt den information som han vill att vi ska veta om honom.

Precis innan jag hittade Facebook-sidan läste jag informationen att han spelade World of Warcraft, vilket gjorde att jag inte reagerade särskilt på vad för filmer och tv-serier som han gillade. Att spela WoW, lyssna på trance och att gilla filmen 300 är inte direkt en ovanlig kombination. Däremot tänkte jag det var märkligt att han gillar tv-serien Caprica. Det är en av mina egna favoriter och det är inte så många som vet något om den, eftersom den inte exporterats hit.

När jag vaknade idag kom det som en kalldusch. Jag vet precis varför Anders Behring Breivik med sin omnipotenta självbild vill berätta för världen att han gillar Caprica. Serien handlar om ett gäng monoteistiska (=kristna) ungdomar i terrororganisationen Soldiers of the One (STO). I den Enda Gudens namn spränger de ett tåg fullt med oskyldiga civila människor. Men en av terroristerna som dör, Zoe Graystone, är ett datorgeni som har duplicerat sitt medvetande och laddat upp det i den virtuella världen.  Efter lite förvecklingar hamnar hennes medvetande i en tänkande militärrobot (en cylon), och hon blir modern till alla kommande tänkande robotar. Många av dessa mördarrobotar hamnar i Soldiers of the Ones händer, och vi kan tänka oss att de kommer leda Kriget mot de Otrogna, alltså kriget mot alla som inte tycker som de.

Anders Behring Breivik vill alltså att vi ska veta om att han tycker om den här tv-serien. Med tanke på att han har visat upp ett rätt uppblåst ego är det inte svårt att tänka sig att han ser sig som Zoe Graystone. Hon blir världens mest hatade person efter terroranslaget, men hon lägger grunden för ett Heligt Krig.

Om Breivik vet om att detta heliga krig leder till hela mänsklighetens utrotande återstår att se. Kanske har Breivik inte brytt sig om att titta på huvudserien som Caprica kommer från, Battlestar Galactica Reimagined.

De andra eposen han tittat på är lite på samma tema. 1984 handlar om en ensam snubbe som sett sanningen (dvs han själv). Processen av Franz Kafka handlar om en 0rättvis rättegång där protagonisten inte ens förstår vad han är anklagad för (dvs han själv). Filmen 300 är en stor blodig massaker med heliga martyrer och klart anti-islamiskt budskap. Tv-serien Dexter handlar om mördaren som bara mördar människor som verkligen förtjänar det. True Blood kan tolkas handla om det multikulturella samhället och i Stargate: Universe skyddar musklösa män med vapen oss från onda aliens (och aliens kan översättas både som utomjording och som utlänning).