En dator har ett begränsat antal möjligheter. Det som inte omfattas av dessa är, per definition, omöjligheter: det är omöjligt för en dator att bete sig på ett sätt som inte finns inprogrammerat i den.

En dator kan alltså inte bete sig på ett godtyckligt sätt: den opererar enligt en bestämd uppsättning regler. Så att även om dessa reglers antal är otroligt stort – för att inte tala om de funktioner som de genererar – är det likväl principiellt möjligt för oss att förstå datorn (detta, tycker jag, är en tröstande tanke de gånger som min hårddisk till synes omotiverat bryter ihop för fjortonde gången).

Ibland får vi dock för oss att datorn agerar helt godtyckligt – den gör inte det vi vill, och vi kan inte se anledningen till detta, eftersom vi inte äger kunskapen om just de regler som styr datorns beteende i den aktuella situationen. Vi uppfattar med andra ord det som vi inte kan förstå som kaos.

Men i själva verket är det ju så att det finns luckor i vår kunskap om reglerna. Hade vi haft denna kunskap, hade datorns beteende förefallit oss helt rimligt.

Detta gäller, tror jag, även för neutrinerna i CERN (ifall det visar sig att de faktiskt rörde sig snabbare än ljusets hastighet, och att det inte var mätapparaturen som fick spatt), och för många av de vetenskapliga fynd som tycks obegripliga i nuläget: Universum lyder under lagar och regler. Det förefaller bara kaosartat när vi inte känner till dem. Vi kan inte förstå kvantfysik eller gravitationens obefintliga inverkan på det subatomära planet eftersom vi inte har tillräcklig kunskap om de förutsättningar som reglerar dessa.

Vår mänskliga horisont kan vidgas, det är vetenskapens utveckling ett bevis på, men denna horisont är trots det av naturen smal. Naturvetare gör gott i att påminna sig om den skepsis som i stort sett alla banbrytande vetenskapliga upptäckter mötts av under århundradenas lopp, och se om det kanske inte är så att de själva låter sig förblindas lite smått av sina förutfattade meningar.
Upptäckterna kallas ju inte banbrytande för intet.

Ovanstående text kan tyckas ha haft Captain Obvious som medförfattare. Ifall några mindre uppenbara och mer djuplodande idéer skulle gå att återfinna i den, tar jag helt åt mig äran för dessa. //Karolina