Archive for september, 2011


Bokmässan: Don Rosa och Liv Strömquist

Emma och Leo har gjort en utflykt till Göteborg och spenderat hela dagen på Bokmässan! Vi är lite star struck efter att ha sett sådana storheter som Rickard Wolff och Jan Guillou in person… eller i alla fall serietecknaren och satirikern Liv Strömquist:


Leo fick också en fin teckning, nämligen en mormor-version av Princess Leia i slav-bikini. Strömquists nya (eller, inte ens utkomna) bok Ja till Liv! öppnar med en scifi-inspirerad serie där denna figur finns med. Vi har även haft en av hennes andra serier som inspiration i Scifiradion, nämligen titelserien i Einsteins fru.

Vi har dock gjort annat än att bara stå i kö för Liv Strömquists autograf. Vi har även stått i kö för Don Rosas autograf!

Denna gigant bland Kalle Anka-tecknare! Det finns ingen som kan göra äventyrsberättelser med sådan humor och verklighetsförankring. Ofta händer det att jag använder Kalle Anka som källa för någonting i verkligheten, och då är det ofta någon av hans serier som har lärt mig detta. Särskilt läsvärt av honom är t.ex ”Allt löser sig”, där Farbror Joakim & co måste åka till jordens mittpunkt för att undvika jordens undergång.

Tyvärr har resa scifiteman varit svåra att hitta bland författarsamtal och seminarier. Madeleine Hessérus har dock precis kommit ut med en bok, Staden utan kvinnor, om ett Stockholm där kvinnorna har byggt murar omkring sig. Pojkar föds vanligen inte, då de väljs bort med hjälp av en genetisk konsult. Jag har inte själv läst boken och hann inte gå på seminariet, men det låter onekligen intressant!

10 science fictionuppfinningar

För att man ska kunna uppfinna någonting, måste man först ha identifierat ett behov och tänka sig hur man vill att det ska fungera. Detta är (bl.a) vad science fiction är till för, och en av tankarna med det här radioprogrammet är att undersöka de kopplingarna.

Innovation News Daily har gjort en tio-i-topp-lista på uppfinningar som först beskrevs i populärkultur av författare som H.G Wells, Jules Verne och Arthur C. Clarke. Klart lästvärt!

Idag var jag och såg min första helt animerade 3D-film. Filmen med det långa namnet du kan läsa i rubriken handlar om den ursöta Tofu kozo, eller Tofu Boy, en ond ande som inte kan skrämmas och därför blir retad av alla andra onda andar och till och med sin egen far. Av skäl som jag inte tycker förklaras särskilt väl hamnar han och hans vän Daruma i Tokyo, där de träffar människobarnet Ai. Hennes föräldrar har uppfunnit en vädermaskin och ett gängtvättbjörnsandar har understött bygget, allt för att uppnå världsherravälde.

Storymässigt lämnar Tofu Boy som synes övrigt att önska. Men det är en klart gullig film!

Detta är Japans första tecknade 3D-film. Intressant nog är talet på japanska, men filmen släpps över hela världen förutom just i Japan. Och jag kan absolut förstå varför den inte släpps där. Med så tunn story lär den inte vara någon hit på hemmaplan, men utlandet är den exotisk, och väger upp avsaknaden av story med gullighet.

Det mest befriande är att den saknar den uttalade sexism som är så vanlig i anime. Det finns till och med kvinnliga karaktärer vars funktion INTE är att vara någons älskare eller mor, och det är mer än vad man kan säga om de flesta västerländska filmer än idag, tyvärr.

Varför gillar vi science fiction?

Ikväll kommer vi ha ett lite annorlunda avsnitt av Science fictionradion. Vi lugnar ner oss, backar bandet och berättar våra personliga berättelser om hur vi började med science fiction. Leo pratar nostalgiskt om sommarlovs-scifi Vintergatan 5A, Karolina om hur Dr Who blev en bro in i det engelska samhället och Emma om hur man övervinner fobier med hjälp av utomjordingar och mördarrobotar.

Dessutom pratar vi om de filmer vi sett på första delen av Fantastisk Filmfestival.

Missa inte! Vi sänder som vanligt klockan 22.00 på radioaf.se eller lokalt över Lund på 99.1 MHz.

PS: Vi är jätteintresserade av just din berättelse om varför du gillar science fiction, så skriv till oss!

Fantastisk Filmfestival: Love

Det pågår fantastisk filmfestival i Lund, men det har de flesta lokalbor nog redan märkt. Idag var det dags för filmen med den rätt random titeln Love.

Filmen tog fyra år att göra, och att göra den med femhundratusen amerikanska dollar är den sannerligen en imponerande bedrift. Rymdstationen har regissören William Eubank byggt själv i sina föräldrars trädgård. På hans blogg finns en del foton från hur den ser ut på utsidan. Projektet började som ett samarbetsprojekt med bandet Angels & Airwaves, men eftersom Eubank tyckte det skulle vara för tråkigt med tio musikvideor efter varandre gjorde de en film istället. Det var ett väldigt bra val.

Love jämförs i FFF:s program med 2001. Särskilt början (utan uppenbar koppling till någonting alls) och slutet (som är förvirrande och därför läskigt) är uppenbart influerat av rymdodyssén. Samma berättarteknik används: någonting hittas i början och resten av filmen undrar man vad sjutton det var, men utan att få något entydligt svar.

Scenografin är oerhört vacker, fotot är briljant, musiken är fantastisk och huvudrollsinnehavaren Gunner Wright är enormt övertygande som isolerad astronaut.

Som den tråkiga realist jag är undrar jag dock varför i helvete man bygger en så rymlig internationell rymdstation fast med bara en (manlig amerikansk) person ombord. Hur skapade de gravitationen ombord? Vad hände med mänskligheten, och varför är dess öde bara en parantes i historien? Och har vi inte sett nog med filmer där kvinnor bara existerar som föremål för mäns drömmar?

Jag inser dock att sådan kritik får stå för mig och min egen tråkiga hjärna. För den som vill se och höra något vackert och poetiskt är det här utan tvekan Filmen.

Konspirationsteori!

Månlandningskonspirationen står det utförligt om på Wikipedia

Här kan du hitta en 39minuter lång youtube-film om nazist-ufon, och lära dig om hur nazi-Tyskland fick kontakt med ariska utomjordingar med tillgång till enorma krafter!

Man kan läsa jättemycket om 9/11-konspirationer hos Popular Mechanics och på Wikipedia

I radioversionen av programmet spelade vi The (International) Noise Conspiracy – Capitalism stole my virginity, Run DMC – It’s like that och Paramore – Conspiracy

Som bonus kommer här en film med några extra konspirationsteorier:

Ikväll är det science fiction på radion igen, och denna gång kommer det handla om konspirationsteorier. Har människan verkligen landat på månen? Var det inte egentligen en missil, fast med listigt utvecklade hologram, som kraschade i WTC för tio år sedan? Och varför håller vi på med konspirationer över huvud taget? Lyssna klockan 22.00 på radioaf.se eller Lunds närradiofrekvens 99.1 MHz

Ja, det här inlägget är på engelska, vilket är på grund av att skribenten skrev C-uppsats i engelska och nu har svårt att uttrycka sig i skrift på något annat språk.

One interesting thing about conspiracy theories is that they touch on actual fears. For instance: As we want to trust people but because of epistemological boundaries cannot know if they are trustworthy (as you can never know for sure what’s going on inside another person’s head), a common fear is that the people we should trust – the people in charge of our welfare; the most typical example being the government – might actually be lying to us. Similarly, technology scares us at times – both the promise of being made obsolete as a species, and the threat of mass-annihilation should the tech fall into the wrong hands – so naturally, technology, too, becomes an object of conspiracy theories.

What seems to me to be the central point enabling all these theories is that truth, regardless of its ontological properties, comes as a very individual experience. This is not a discussion of whether there Is a Truth or not, it’s merely an observation that the Experience of truth tends to be very much subjected to the individual’s fears, hopes, desires and past experiences. If someone wants to believe something, then that someone can, more often than not, believe it. There isn’t any external fact control that keeps our minds in check; we can pretty much believe what we want, and in this vast world which has just got even vaster due to the internet, you can also count on there being someone outthere ready to second your opinion. You might find that you’re not alone. And what’s more: some day, you might find that you’re actually right. The concept of such a discovery has tickled the public imagination for ages; being able to escape the world where certainty can never be had and where the battle for truth doesn’t seem to ever end, the possibility of being admitted into the Truth of things, Your version of reality the one being validated, is positively exhilarating – The Doctor exists; there are aliens on earth and the Men in Black are our protection against them; humanity is really enslaved by giant robots and you’re the only one who can save it; you’re neither hopeless nor talentless but a Wizard, etc etc.

But what if the truth turns out to be less than palatable? (Ok, humanity being enslaved by giant machines isn’t, to be honest, all that, but at least you get to save the world using superstrength/superpowers/superweapons). What if the longed-for aliens turn out to be (from our view of things)
super-evil and are most interested in blowing up American administrative buildings in a highly impressive fashion, or zapping white doves out of existence just for the hell of it? And what if it turns out that you have no jazz music or computer viruses on your side to defeat them?

How often do you find a bunch of people preaching a conspiracy theory that makes the preachers themselves appear absolutely helpless against any threat? Actually, I don’t think the actualities of concrete reality is what conspiracy theories are all about. I think the running point here is
truth. Knowledge is power, and as a species largely preoccupied with the concept of truth, it would be hard to imagine any more powerful form of knowledge than that of How Things Really Are. There is a great deal of comfort and security to be had in that, not to mention the sense of community which arises among a group of people with shared values. People always want to be right; to have the last laugh, to be the ones to say I told you so, even if the Truth presents a rather nasty version of the world, where we actually don’t stand much of a chance. I don’t know what the reactions of those people who have predicted the nature of our final demise as a species would be like, should that actual turn of events starts to occur. When this-or-that nation starts picking off the inhabitants of the Earth, assisted by Google and Apple, using alien technology from so-and-so many UFO crashes, will those who loudly claimed all along that this would happen actually be thrilled about having been right? Or will their triumph of having correctly predicted the future falter next to them being faced with the realisation that Oh Shit, I’m Going to Die? Aren’t conspiracy theories really more about the here and now, about asserting yourself in a world where everyone is struggling to be heard, and where it sometimes feels as if those in power have turned a deaf ear to the voices of the masses?

Karolina

I vår stressade värld söker vi hela tiden efter effektivisering. En sak som dock inte kommit än på stor skala är intravenös näring, alltså dropp istället för mat. Väldigt många av oss har stillasittande jobb, och vad vore väl mer effektivt än att ha en nål i armen istället för lunchpaus?

Fördelarna är uppenbara. Förutom att du sparar tid så kan du vara säker på att det är näringsriktigt. Dessutom håller du blodsockernivåerna på en perfekt nivå hela tiden. Borta är tiden då du på grund av dålig inspiration äter pasta rosso (alltså spaghetti med ketchup) morgon, middag, kväll. Inga mer tråkiga lunchmackor eller dyra och onyttiga Dagens.

Jag ser framför mig hur man kan få olika sorters dropp beroende på preferens: Socialstyrelsens rekommenderade blandning, dropp med extra C-vitamin, LCHF-dropp, Atkins-dropp, Stenålders-dropp och dropp med extra koffein och taurin. Oslagbart!

Jag menar inte att vi ska byta ut all dagens mat mot dropp, men du måste väl ändå hålla med om att det är liiite förra millenniet att behöva äta var fjärde timma hela livet ut. En kost enbart bestående av dropp vore lite väl fiberfattig, men så länge man äter sin havregrynsgröt och vitkålssallad ska det väl inte vara så farligt. Komapatienter kan ju överleva aslänge på enbart dropp, så då kan väl vi käka det till lunch? Allt för tillväxten!

Dagens förbättring: Griptår

Jag tänkte börja en ny följetong här på scifibloggen, om förbättringar. Många saker, i samhället eller i kroppen, är ju inte ultimat designat. Det tycker till exempel Neil Tyson, cool amerikansk astronom, också, och har bland annat föreslagit att människor borde, precis som delfinerna, ha olika hål för att andas med och att äta med.

Nu till mitt eget förslag. Skulle det inte vara mycket bättre om människor hade griptår på fötterna, precis som vi har fingrar på händerna? Om shimpanser kan skala banan med fötterna, varför kan inte vi det? (Och nu vet jag visserligen inte om shimpanser kan det, men ändå).
– Men jag behöver inte skala bananer med fötterna, säger du.
– Joho! säger jag. Det vore ju världens partytrick. Men, för att du ska förstå vilken överlägsen förbättring det vore, ger jag dig här ett exempel.

Du är ute i trädgården en sensommarkväll och spelar kubb. Tanken är alltså att du ska kasta pinnar och slå ner fyrkantiga block, men nackdelen är att gravitationen ohjälpligt kommer göra att pinnarna hamnar på marken. Du måste hela tiden böja dig ner med din rygg, som du har massor med problem med eftersom du sitter framför datorn hela dagarna. Ajajaj, tänker du. Usch, en pinne till som ligger på marken. Men tänk om du hade haft griptår! Då hade du kunnat ta upp pinnarna med foten och därmed sparat din rygg!

– Det skulle bli jättesvårt med skor, säger du.
– Visst, säger jag, men har du inte sett de nya fina barfotaskorna som blivit så himla trendiga bland alla friskusar i parker och friluftsområden? Det är väl inte svårare att designa fingerskor än fingervantar! Och hela sommaren kan man faktiskt gå barfota.